hem ljuva hem

Äntligen hemma efter en svettig runda i St Michel skogen, en uteliggarnatt och en lång bussresa dit och tillbaka presenterar jag nu en liten film från Jukola starten. Pannlampan på, ryck i kartan (men inte för tidigt) och spring ut mot skogen och leta skärmar i mörkret.
Lite knasigt att jag också filmat lite gräsmatta och lite skor så att jag skall komma i håg även sådant, mycket
viktigt. Kanske jag ska lära mig att använda stopp knappen när jag tycker att jag filmat klart, heh.

Ge bara, ge bara!

packa pappas kappsäck

eller jag tror jag enbart tar min haglöfs ryggväska, det räcker för den korta tid jag är borta. Jag åker och jag deltar (jag tog den kortaste sträckan, bäst så om knät inte skulle orka med). Bära eller brista. Mot St Michel och Jukola 2009.

det ser ju bra ut me det ser ut för venla starten men det ser ut att både åska och regna när jukola starten går

nöjd

jag tror jag med min fart chockerade en och annan i kväll med tanke på hur våren sett ut. Dock innhåller mitt race en och annan småbom och visst skulle jag kunna köra en venla strecka. Dock blev jag utan förvaning lagt på reservlistan i går (morr) till förmån för en från grannföreningen som inte hade fått någon plats i sin förenings lag ( pga sen intresseanmälning). Dock kan det ändå hända att det blir att packa väskan i morgon och skumpa ne med bussen.

jag tror det blir en bra dag i dag

mitt knä blir bättre och bättre dag för dag men det känns fortfarande lite otryggt. Jag har testat springa ett banvarv utan smärta (tycker jag bor på ett bra ställe när jag inte har så långt till en idrottsplan som dessutom för det mesta är öde kvällstid, ett primitivt gym som för tillfället är stängt pga renovering, sen har jag en sk "slalombacke" också att köra backträning i nära till hands, jag har det allt bra). På torsdag skall jag "provrace:a" i skogen för att kolla om jag ska ge bort min plats i helgens Venlakavle.

Angående Venla och andra tävlingar så är jag trött på när folk säjer att det kommer fler år. Man lever ju trots allt bara en gång. Skulle vara sådär runt 20 å skulle jag ännu kunna tänka så men jag är ju närmare 30 stäcket än 20 och jag har insett att livet är kort. Carpe diem!

korvtillverkning

Detta är en film inspelad med min mobiltelefon för något år sedan från en kurs under min studietid i Umeå. En av de tyngsta kurserna ever. Det är Lena och Sofia som är korvtillverskor. Sen är det väl Minna i bakgrunden ? Jag tror det är något julbord på gång.

allting kan gå i tu

Jag känner mig lite groggy i benet för jag fick ju hastigt och lustigt en läkartid hos personalläkaren i dag. Läkaren vred, böjde och testade mitt knä på många olika sett. Inflammation i ett senfäste blev domen. Efteråt var hon inte sen med att börja injicera en och annan spruta i mitt knä utan egentlig förvarning. All denna behandling innebär att jag måste hålla tillbaka något med min fysiska aktivitet vilket var något jag absolut inte ville höra.

Hur blir det med alla tävlingar, närmast Jukola/Venlakavlen i år som jag börjat se fram emot efter att ha varit på samma studentkalas som med 1/3 av busslasten som skall med till St Michel, jag var lite tveksam till evenemanget tidigare i vår). Sen är det väl Jakob Marathon ( halv sträcka) och Lidingöloppet jag sett fram emot. Jag brukar anmäla mig till olika tävlingar mest för att hålla upp motivationen för att hålla på med fysisk aktivitet. Hur bra det går är en bisak och huvudsaken är att jag tar mig igenom det jag ställer upp i.

Men nu ett, tu, tre blir det nog att tänka om. det känns lite löjligt men det har nog runnit en och annan tår sen jag kom ut från läkaren i dag. En stor del av mina sommarplaner har troligtvis gått i kras, how fun is that?

Mitt knä i går med markeringar och lite rött var en spruta gick in. Det gjorde dock inte så fasligt ont men sen är jag ju inte heller direkt rädd för sprutor.

månadsbyte

det verkade vara en helt kanonuppladdning allt bullaätande på studentkalaset i går för jag brände av 15 km lätt för en gång skull. Idag är det måndsbyte, min födelsedag och så har jag börjat jobba igen. Dagen till ära firade jag med att yra i Halkokariskogen i Kokkola (eller Karleby som det heter på svenska men eftersom finskan är i majorietet i den staden är den oftast kallad Kokkola). Saldo blev lite blessyrer + att jag har stigit snett en par gånger och två megabommar ( jag klarar inte av när det kommer känt folk i närheten och än mindre skall de prata med mig, jag tappar koncentrationen direkt). i morgon har jag läkartid.