fredag 2 april 2010

ingen lycka i år heller


Årets ässälottsskraperi har ägt rum. Det gick som ifjol, ingen lycka i år heller.

Det är påsk och allting är så lugnt och stilla. Dagarna är lite fruktlösa. Det knasigaste som hänt på senast är när jag härom dagen hade läkartid vid hospitalet här i stan. Det satt två människor i väntrummet och i nästan samma sekund som jag kommer från toaletten ut till väntrummet så blir mitt efternamn uppropat. Jag går direkt fram till läkaren skakar hand och sånt som man brukar. Men det är inte bara jag som reagerar på namnuppropet. En knasig situation uppstår. Läkaren tror att mannen som också reagerat på namnuppropet är en anhörig till mig vilket läkaren också frågar mannen. Mannen och jag tittar på förskräckt på varandra och båda konstaterar att vi nog aldrig träffats förut men att det är jag som skall just till den läkaren som ljust ropat upp mitt efternamn. Varför reagerade även mannen på namnuppropet? jo det visade sig att vi hade samma efternamn. Ganska knasigt i och med att jag delar mitt efternamn med dryga 30 andra i varierande åldrar i närregionen (i hela landet finns ca 60 stycken till här och där), inte så många. De flesta känner jag i och med att jag är släkt med dem, de fåtal resterande som jag inte är släkt med brukar jag kalla wannabes. Mannen var en wannabe. Tydligen hade två stycken av dessa ca 30 läkartid samtidigt till olika läkare på samma dag och vistades ovetandes om i ett väntrum. Lite knasigt.

Hoppas ni har en skön påsk!


3 kommentarer:

  1. Så lustigt med läkarbesöket... Du och jag verkar ha lika stor lycka med Ässälotter, inget som vi blir rika på :)

    SvaraRadera
  2. Verkligen knasigt. Tänk hur det kan gå ibland. Det är som att råka ställa sig framför en emigrerad Vasabo och tala svenska på flygfältet i Thessaloniki (grekland) Eller då man står utan för flygältet i Hamburg så råkar en skolkompis komma gående mot en, eller då man sätter sig på flyget från stockholm till Vasa så ser man att det är Hankens finskalärare man får som sällskap.

    SvaraRadera
  3. sannoliken är ju inte omöjlig men ändå, jag känner ju de flesta i och med jag är släkt med dem. Det finns inte många wannabis och nu har jag träffat en till. Till och med läkaren var förbryllad över incidenten.
    Ja det finns ju flera liknande historier.
    Kanske lika bra att sluta köpa ässälotter i och med att jag ändå inget vinner. Men den största orsaken till skraperiet är ändå att få fram lite spänning på just den dagen som jag klassar som en av årets tråkigaste.

    SvaraRadera